Jag ser kärleksfullt på livet. På alla människor jag möter på djur och vår natur. Jag känner tillit till att allt blir väl så länge vi handlar i kärlek. Att ha en kärleksfull livsåskådning är härligt. Livet blir roligare, lättare och du får träffa massa härliga människor, skratta njuta och älska. Självklart möter man dem lite nu och då som Inte ser på livet på samma sätt. Det kan bli lite tungt och faktiskt kännas obehagligt i sådana möten..
Man får då välja, antingen distansera sig eller sätta på foliehatten och skydda sig från negativitet och frustration som dessa kan vilja dela med dig..
Att ändra livsåskådning är inget man gör bara så där.. man måste ha förståelse för de människor som inte vågar se kärleken. De kanske aldrig har blivit älskade, de älskar inte sig själva., och som ni alla vet då blir det svårt att älska livet och någon annan..
jag tror att trots tidigare trauman och kärleksfattigt liv kan man lära/träna sig att älska mer. Men det krävs både vilja och mod. För rädslan är stark för det okända. “Tänk om jag råkar älska och inte blir älskad tillbaka”.. vet ni VÅGA!! Det är värt det. Och hur det än blir, så är den viktigaste kärleken den du ger till dig själv. Varje gång du sen ger den till någon annan utan krav, ger du kärlek till universum och på så sätt kommer den tillbaka till dig. Fint va!
Vad har du för livsåskådning? 
❤️ Frida
